barnvänlig

Swedish

Etymology

barn (“child(ren)”) +‎ vänlig (“friendly”)

Adjective

barnvänlig (comparative barnvänligare, superlative barnvänligast)

  1. child-friendly (suitable for (families with) children)

Declension
Inflection of barnvänlig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular barnvänlig barnvänligare barnvänligast
Neuter singular barnvänligt barnvänligare barnvänligast
Plural barnvänliga barnvänligare barnvänligast
Masculine plural3 barnvänlige barnvänligare barnvänligast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 barnvänlige barnvänligare barnvänligaste
All barnvänliga barnvänligare barnvänligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.