få för sig

Swedish

Verb

få för sig (present får för sig, preterite fick för sig, supine fått för sig, imperative få för sig)

  1. (reflexive) to get some (usually false) idea or impression
    I den tjocka dimman fick han för sig att månen var ett UFO
    In the thick fog he got the impression that the moon was a UFO
  2. (reflexive) to get the idea to do something
    Hon fick för sig att börja måla
    She got the idea to start painting

Conjugation
Conjugation of få (strong)
Active Passive
Infinitive få för sig —
Supine fått för sig —
Imperative få för sig —
Imper. plural1 fån för sig —
Present Past Present Past
Indicative får för sig fick för sig — —
Ind. plural1 få för sig fingo för sig — —
Subjunctive2 få för sig finge för sig — —
Participles
Present participle —
Past participle —
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.