förtorka

Swedish

Etymology

From för- +‎ torka (“dry”).

Verb

förtorka (present förtorkar, preterite förtorkade, supine förtorkat, imperative förtorka)

  1. (intransitive) to dry up, to wither (of something living, also figuratively)
    Synonym: torka ut

Conjugation
Conjugation of förtorka (weak)
Active Passive
Infinitive förtorka förtorkas
Supine förtorkat förtorkats
Imperative förtorka —
Imper. plural1 förtorken —
Present Past Present Past
Indicative förtorkar förtorkade förtorkas förtorkades
Ind. plural1 förtorka förtorkade förtorkas förtorkades
Subjunctive2 förtorke förtorkade förtorkes förtorkades
Participles
Present participle förtorkande
Past participle förtorkad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.