huvudsaklig

Swedish

Etymology

From huvud (“main/head”) +‎ sak (“thing”) +‎ -lig (“ly”).

Adjective

huvudsaklig (comparative huvudsakligare, superlative huvudsakligast)

  1. main, principal

Declension
Inflection of huvudsaklig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular huvudsaklig huvudsakligare huvudsakligast
Neuter singular huvudsakligt huvudsakligare huvudsakligast
Plural huvudsakliga huvudsakligare huvudsakligast
Masculine plural3 huvudsaklige huvudsakligare huvudsakligast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 huvudsaklige huvudsakligare huvudsakligaste
All huvudsakliga huvudsakligare huvudsakligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

See also

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.