kräva

See also: krava and kráva

Swedish

Etymology

For the verb: krav +‎ -a. From Old Swedish kræfia, from Old Norse krefja, from Proto-Germanic *krafjaną or Proto-Germanic *krabjaną. Causative derivation from krav. Cognate with Danish kræve, Norwegian Bokmål kreve, Old English crafian and English crave.

Pronunciation
  • Audio(file)

Noun

kräva c

  1. crop, craw (a bird's stomach)

Declension
Declension of kräva 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative kräva krävan krävor krävorna
Genitive krävas krävans krävors krävornas

Verb

kräva (present kräver, preterite krävde, supine krävt, imperative kräv)

  1. to demand, to forcefully request
    Jag kräver att få tala med föreståndaren
    I demand to speak to the manager
    kräva någon på pengar
    demand money from someone
  2. to take, to demand, to require
    ett yrke som kräver stort tålamod
    an occupation that demands great patience

Conjugation
Conjugation of kräva (weak)
Active Passive
Infinitive kräva krävas
Supine krävt krävts
Imperative kräv —
Imper. plural1 kräven —
Present Past Present Past
Indicative kräver krävde krävs, kräves krävdes
Ind. plural1 kräva krävde krävas krävdes
Subjunctive2 kräve krävde kräves krävdes
Participles
Present participle krävande
Past participle krävd
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

Anagrams
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.