poängtera

Swedish

Etymology

Borrowed from French pointer, equivalent to poäng +‎ -era.

Verb

poängtera (present poängterar, preterite poängterade, supine poängterat, imperative poängtera)

  1. to point (out), to make a point (of), to emphasize, to stress

Conjugation
Conjugation of poängtera (weak)
Active Passive
Infinitive poängtera poängteras
Supine poängterat poängterats
Imperative poängtera —
Imper. plural1 poängteren —
Present Past Present Past
Indicative poängterar poängterade poängteras poängterades
Ind. plural1 poängtera poängterade poängteras poängterades
Subjunctive2 poängtere poängterade poängteres poängterades
Participles
Present participle poängterande
Past participle poängterad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

See also
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.