vägkant

Swedish

Etymology

väg (road) + kant (edge)

Noun

vägkant c

  1. a roadside

Declension

Declension of vägkant 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative vägkant vägkanten vägkanter vägkanterna
Genitive vägkants vägkantens vägkanters vägkanternas

See also

References

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.